Har skolorna lyckas leva upp till kraven?

2008-02 - Enligt Barn- och elevskyddslagen ska skolornas likabehandlingsplaner kopplas till de fem diskrimineringsgrunderna. Diskrimineringsombudsmännen HomO, DO, HO, JämO samt BEO har tillsyn över lagen.

Thorbjörn Andersson, vik. Handikappombudsmannen, HO:

- HO har fått in drygt 50 anmälningar sedan lagen trädde i kraft. De flesta handlar om att elever med funktionshinder
inte har fått det stöd de behöver. HO anser att det är en stor brist att lagen inte omfattar en skyldighet för skolan
att vidta skäliga stöd- och anpassningsåtgärder - till exempel om en elev inte får de hjälpmedel hon eller han behöver för att kunna följa undervisningen. HO har medverkat till en förlikning enligt Barn- och elevskyddslagen. Ärendet rörde en studentavslutning då rektorn ropade upp varje elev som fick gå fram och ta emot sitt betyg. Eleverna i särskoleklassen ropades istället upp som ett kollektiv. En elev anmälde till HO att han upplevt sig kränkt. HO ansåg att skolan brutit mot barn- och elevskyddslagen som förbjuder diskriminering på grund av funktionshinder. Eleven fick 15 000 kronor genom en förlikning.

Lena Sievers, utredare skolfrågor, Jämställdhetsombudsmannen, JämO:

- Nej. Det nya tänkandet har inte slagit igenom. De åtgärder i de likabehandlingsplaner vi tagit del av är oftast allmänt hållna och fångar inte upp könsdiskriminering och sexuella trakasserier. Personalen har sedan länge i uppdrag att aktivt arbeta med frågorsom rör jämställdhet och genus men det tas inte med i likabehandlingsplanen. Jag tror att det behövs mer information och ökad kunskap.
Vi har fått in ett 20-tal anmälningar som främst handlar om grova kränkningar som har samband med kön. Men vi vet också att det är vanligt med exempelvis sexuella trakasserier
i språkbruket på skolor, att tjejer kallas "horor" och liknande. Tyvärr tror jag att detta är något man vant sig vid och inte reagerar på. Vi uppskattar när elever hör av sig till oss för råd och stöd när de känner sig orättvist behandlade på grund av kön. Det kan handla om en temadag med innebandy där tjejerna tilldelas den mindre planen och killarna den större. Då kan vi upplysa om vilka rättigheter som gäller.

Christine Gilljam, utvecklingsdirektör, Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning, HomO:

- Man kan se det från två håll. Å ena sidan är många skolor positivt inställda och har visat stort intresse och nyfikenhet för att lära sig mer om våra frågor. Men att därifrån ta in sexuell läggning i likabehandlingsplanen har misslyckats. Lagen kräver en utveckling av skolornas planer och jag tror att transportsträckan är lång. För att förstå vad man ska titta på måste man ha rätt glasögon på sig. Skolor är bra på genusfrågor och jämställdhetsarbete men man har inte hittat former för att ta till sig sexuell läggning. Det handlar om heteronormativitet, attityder
och värderingar. Vi har inte fått in några mängder av
anmälningar. Det krävs enormt mod för en skolelev att komma ut med sin sexuella läggning genom anmälan till en myndighet. Den stora vinsten med den nya lagen är kravet på förebyggande arbete och att kunskapen om homo-, bi- och heterosexualitet ökar och att frågorna diskuteras.

Katarina Janvid, utredare Ombudsmannen mot etnisk diskriminering, DO:

- Vår erfarenhet utifrån de anmälningar vi fått är att skolor inte uppfyller lagens krav. De har inte anpassat likabehandlingsplanen och det är vanligt att diskrimineringsperspektivet helt saknas. I viss mån rör det sig om okunskap. Det är svåra begrepp och skolor är lite rädda för att ta i frågor om rasism utan arbetar hellre med mångfald. Vi har satsat på utbildningar och vår nya handledning har bra exempel på hur skolor kan arbeta. Ofta saknar skolor en bra kartläggning, frågor om diskriminering
tas inte upp i elevenkäter. Vi har fått in cirka 80 ärenden. En stor del rör förhållandet mellan skola och elev där det förekommit kränkningar på grund av etnicitet eller religion. Det kan vara uttalanden från vuxna kopplat
till en elevs ursprung. Våra ärenden är komplexa och handlar ofta om elever som upplevt ett långvarigt missgynnande kopplat till etnicitet eller religion. Det kan vara att man ofta får skulden när flera bråkar och att man blir hårdare anklagad.

Text: Helena Norman