Värme och respekt på Olsboskolan

Kunskaper, självständighet och glädje. På Olsboskolan i Fagersta får särskoleeleverna möjlighet att utvecklas i sin egen takt.

En timmes tågfärd från Västerås ligger Fagersta. Där möter rektorn för Olsboskolan, Jeanette Behrens, upp. Hon berättar engagerat om verksamheten. På skolan finns Träningsskola, Grundsärskola och Gymnasiesärskola. Verksamheten har också grundsärskoleelever på andra skolor i närheten.

Leenden och nyfikenhet

Innanför dörren möts jag av idel leenden och nyfikenhet. Det är fler besökare på skolan denna dag. Två hörsel- och synutvärderare är på besök. Jeanette Behrens och jag börjar med att ta en fika i matsalen. Gymnasiesärskoleeleven Anna Isaksson, som gör sin praktik i kafeterian, tar min beställning och räknar ihop vad jag skall betala. Mackan kostar fem kronor, hårdmackan två och mitt te ytterligare några kronor. Med hjälp av en lärare och en miniräknare klarar Anna Isaksson galant av att ta rätt mängd pengar i betalning.

Små klasser

Klasserna på Olsboskolan är små, från fyra till 8 elever, och deras sammansättning är anpassade efter elevernas behov.
- Hos oss finns också autistiska barn som behöver speciella lösningar, berättar Jeanette Behrens.
En grundinställning är att man vill skapa struktur för eleverna. En struktur som upprepas tills det blir en vana samtidigt som komplexiteten i strukturen anpassas efter elevens behov.
- Vårt mål är alltid att ge eleven största möjliga mått av självständighet. Vi arbetar hårt på att förbättra deras möjligheter till ett självständigt liv.

Symbolspråk för kommunikation

Joel, en av eleverna, och hans lärare Eva Rönning visar hur de använder symbolspråket Picture Exchange Communication System, Pecs. Joel som är autistisk är i vanliga fall inte kommunikativ med vem som helst, men med Pecs utvecklar man kommunikationen. Det går allt bättre. Både skolan och hans föräldrar arbetar aktivt med systemet. Joel frågar sin lärare om mer popcorn via Pecs. För att göra det lämnar han över två symboler på en remsa. Popcornsymbolen och handen som betyder "Jag vill ha". För att han skall få det han vill ha måste han konfirmera kontakt med sin lärare genom att titta henne i ögonen.

Symboler på en skärm

Jag blir väldigt nyfiken på Joels handdator som har en massa symboler på sin skärm. Under knappen för skola finns det en massa möjligheter till övning, lärande och lek. Om man trycker på en av bildknapparna så läser datorn med en neutral röst upp det man tryckt på. Trycker man på skolknappen så säger den följaktligen skola. Efter ett tag tycker nog Joel att jag haft hans dator för länge och tar resolut tillbaka den. Det är hans dator och jag är glad att han lät mig titta på den. Det är en ynnest att få sitta med och se hur läraren Eva Rönning arbetar med Joel och hur bra han kan kommunicera med Pecs.
- Det känns belönande, berättar Eva Rönning, att få arbeta med den här typen av elever. Jag känner ofta att jag gör nytta, speciellt när man gör små framsteg.

Bildspråk förenklar

Jag lämnar Joel för att se mer av verksamheten. Överallt möts man av bildkommunikation. Det kan vara piktogram som är förenklade bilder eller bliss, ett bildteckenspråk för de som inte har ett talat språk och rörelseproblem. Bildspråket ger eleverna tydliga strukturer, är lätta att förstå och förenklar vardagen.

Stimulera sinnena

Inne hos träningsklasserna är verksamheten en annan. Här handlar det om att stimulera sinnena. En vägg täcks av ljud och känsloupplevelsestimulerande redskap och här finns också "lilla rummet". Lilla rummet är en låda fyllt med saker som hänger ner och som man kan uppleva utan att kunna styra sina lemmar. Syn, hörsel och känsel, men även doft, stimuleras. Vissa saker sitter fast, andra går att dra i. Eleven placeras på en resonansplatta som förstärker ljuden. Lilla rummet placeras ovanför eleven och sedan är det bara att upptäcka.
- Här arbetar vi mycket med att konkretisera vardagen. Även med dessa elever arbetar vi med bilder men ännu mer med faktiska saker, berättar Lilly Nilsén, en av lärarna.

Möta varje elev

Skolan arbetar hårt med att kompetensutveckla sin personal, men det krävs också mycket kreativitet. För multihandikappade elever måste lärarna vara mycket lyhörda och möta varje elev efter dess möjligheter att ta till sig undervisningen.
- Det är inte lätt, men mycket stimulerande. Det är viktigt att man lägger förväntningarna på rätt nivå, elevens möjligheter måste styra. I vissa fall är bara glädje eller kontakt fullt tillräckligt, berättar Lilly Nilsén.

Att höja ribban

Christina Norberg, Donna Gegag och Per Persson är några av eleverna på Olsoboskolan.

När jag kommer in i Kristina Fors klassrum möts jag av helt andra hjälpmedel. Här arbetar elever i träningsskolan under andra förutsättningar.
- Jag tycker att jag har en väldigt duktig klass. Det gör arbetet mycket spännande och man får försiktigt se hur långt man kan gå. Vi arbetar väldigt individinriktat. Flera är läskunniga vilket är ovanligt för träningsskoleelever men det innebär också att vi höjer ribban för vilka kunskapsmål vi försöker uppnå.

Skildra sin vardag

Klassen har börjat arbeta allt mer med datorn och digitalkameror. Man skildrar sin vardag och sitt arbete i händelsebok, veckorapporter och läsårsberättelser.
- Alla skriver sina rapporter men utifrån sina förutsättningar och på den nivå de klarar av det. Det handlar om att reflektera och fundera. I de arbeten vi gör utgår vi alltid från läroplanerna men anpassar dem efter elevernas verklighet, berättar hon.
Under utvecklingssamtalen arbetar man utifrån det som man skrivit i sina års-, händelse- och veckorapporter. De individuella utvecklingsplanerna har pictogram för att göra det enklare för eleven att ta del av arbetet.

Rovdjurstema

I grundsärskoleklassen har man rovdjurstema. Överallt hänger spår efter temat. Olivia Wallin berättar om vargen med hjälp av en talgenerator. Tillsammans med sin assistent och med hjälp av Bliss har man läst in det som Olivia vill berätta. För varje ny mening som hon vill fömedla trycker hon på en knapp och meningen läses upp.
Martin Lindqvist berättar om Lodjuret men blir lite nervös för att jag är där och glömmer bort lite men ganska snart är han igång igen.

Elevernas syn på sin skola

Jag sätter mig ner och pratar lite med några elever om hur de upplever det att gå i särskolan. Det är Christina Norberg som gillar fotboll och data, det är Donna Gegag som gillar pingis och gympa och Per Persson som gärna trixar på BMX:n eller skateboarden.
- Jag gillar Olsboskolan för det är inte lika mycket läxor men jag tycker att det är tråkigt att det är fisk varje onsdag, berättar Kristina.
Per och Donna tycker att det är för lätt och saknar sina gamla klasskamrater från en tidigare skola jättemycket.
- Mitt favoritämne är matte och jag vill ha svårare läxor, berättar Donna.
Även Per tycker att det är för lätt, han ville inte alls byta skola.

Var nöjd med dig själv

Läraren Anna Ågren arbetar hårt med att de skall känna sig trygga och nöjda med sig själva som de är.
- Jag vill framförallt att de skall ha rimliga förväntningar på sig själva och kunna vila i det. Jag vill att de skall blomma, men på en för varje individ en rimlig nivå. Jag "curlar" nog ibland men det är för att det är så viktigt att de skall få lyckas, att de skall få glänsa.

Kunskap och självkänsla

Anna Åhgren och Oliva Wallin arbetar med pengar och deras värde.

Anna Ågren arbetar utifrån några nyckelbegrepp; Kunskap och självkänsla och respekt.
Anna blir ibland arg när hon ser hur särskoleeleverna behandlas. Hon berättar om ett tillfälle, på en skola där hon arbetade, där rektorn glömde att ropa upp särskoleeleverna när de hade avslutning.
- För mig är det en hjärtefråga att alla människor har lika värde och att de behandlas lika och med respekt. Här på Olsboskolan arbetar vi för att ge våra elever rättigheter, självständighet och glädje.

Text och foto: Fredrik Isakson

Fakta Särskolan:

Till särskolan räknas den obligatoriska särskolan och gymnasiesärskolan. 1,6 procent av eleverna i Sverige, det vill säga cirka 22 000 barn och ungdomar går i särskolan (2004). Särvux är en egen skolform som vänder sig till psykiskt utvecklingsstörda vuxna som vill komplettera sin utbildning.

Till den obligatoriska särskolan räknas grundsärskolan och träningsskolan. Den innebär nio års skolplikt för alla barn och ungdomar mellan 7 och 16 år. Därutöver har eleverna rätt till ett tionde, frivilligt skolår för att komplettera utbildningen.
I grundsärskolan går elever med lindrig utvecklingsstörning. Eleverna undervisas i samma ämnen som grundskolans elever. Ämnenas innehåll och omfattning anpassas dock till varje elevs förutsättningar. Därför upprättas också en individuell studieplan för varje elev.

Eleverna i träningsskolan har en begåvningsnedsättning som gör att de inte kan tillgodogöra sig undervisningen i grundsärskolan. Istället för enskilda ämnen rymmer kursplanen i träningsskolan fem undervisningsområden som tillsammans ska ge individen förutsättningar för en god helhetsutveckling. De fem områdena är estetisk verksamhet, kommunikation, motorik, vardagsaktiviteter och verklighetsuppfattning.