Våga tala - och bryt könsmönstret

Den som vågar tala får ett större självförtroende och vågar därmed stå för den han eller hon är och vill vara. Så tänkte man på Karlfeldtgymnasiet i Avesta och använde därför talet som en ingång till ett framgångsrikt genusarbete.

Anna Larsson, lärare

Under åren som lärare har Anna Larsson och hennes kollegor försökt att få de tysta eleverna att våga ta för sig och tala inför klassen. Men trots att de försökt olika arbetssätt har de inte kommit vidare - förrän nu.
I ett jämställdhetsprojekt har de satsat på talet som ingång till ett framgångsrikt genusarbete. En undersökning bland eleverna som då gick första året på gymnasiet visade att eleverna behövde känna sig trygga om de ska tala. De vill vara trygga i gruppen de talar för och trygg i det de ska säga. Det var den tryggheten man ville skapa med projektet för att sedan få alla att våga uttrycka sig inför andra.
- Tanken är att de som vågar prata får ett större självförtroende, växer och vågar yttra sig i stora eller små frågor. Och genom att yttra sig får folk veta vem man är, säger Anna Larsson.

Diskutera och ta ställning

Eleverna fick träffa personer som på olika sätt utmanat etablissemanget och kvinnor som utmanat manssamhället. Det blev besök hos bland annat Riksdagen, RFSL och invandrargrupper där de träffade folk som stått på sig och vågat vara den de är.
- Det var väldigt uppskattat av eleverna. Avesta är en liten bruksort och det är kanske inte så många som sticker ut här. Att stå för sina åsikter är inte alltid lätt, säger Anna Larsson.

Två dramapedagoger involverades dessutom i projektet. En som lärde lärarna praktiska övningar att använda i undervisningen och en som arbetade med eleverna. Hela tiden stod talet i centrum och eleverna har fått arbeta med bland annat högläsning och lära-känna-övningar. Det har även varit diskussionsövningar där eleverna varit tvungna att ta ställning och argumentera. Anna Larsson, som är lärare i geografi, religion och samhällskunskap, försöker lyfta aktuella frågor inom sina ämnen och lär eleverna argumentationstekniker och att lyssna på varandra. Hon är noga med att klassen delas i olika grupper så att de inte blir hemtama och faller in i samma roll hela tiden.

Tjejerna pratar mer

Den svåra biten har varit att få med killarna i arbetet.
- De känner att de har mer att förlora på arbetet. De har en viss status i gruppen och är inte inne på att förändra den. Men vi har bara arbetat ett år hittills och kan väl inte säga att vi revolutionerat grupperna, men vi tycker nog att tjejerna kommit igång mer och att killarna tonat ner sig lite, om man generaliserar lite, säger Anna Larsson.

Den kanske största förändringen har kanske ändå skett i arbetslaget genom de erfarenheter projektet har gett. Även om projektet är slut så fortsätter arbetet i den klass det påbörjats och i de nya ettorna. Och fler lärare har intresserat sig och börjat arbeta mer med talet.

Text: Sofia Ax
Foto: Privat